Som några av er redan vet har ju familjen hållit på och flytta sedan i julas. Självklart var jag skeptisk över hur det skulle bli att lämna den trygga förorten och bosätta mig i det centrala på västkusten. Men nu när lägenheten börjat arta sig och få det riktigt mysigt känner jag hur förändringen bara bådar gott! Lägenheten är rena drömmen, vi bor i ett hus byggt i början på 1900-talet och inredningen är blandad, både gamla och nya möbler som gör det hela väldigt stabilt. Skulle jag någonsin tröttna på det ljuva livet inne i Vasa bor ju pappa fortfarande hemma i det trygga.