Det är verkligen helt galet. Jag är så psykiskt utmattad så det är inte sant! Humöret idag var heller inte att leka med, vad händer med mig? Igår kväll va jag så arg (för vadå? Det undrar jag med...) så jag skulle kunnat riva hela rummet. Nej usch fy! Det är lite tråkigt när det är så här, all energi går till nonsens och studierna får lida och vad innebär nu detta för mig?
Jo jag ser hela min framtid fara förbi framför mig, med dåliga betyg, ovändning för mina studieplaner, drömmar krossas och jag ska hamna i nån liten håla där jag varje dag förbannar mig över att jag inte gav manken till trots min ögonlock hängde tungt över ögat och sömnen låg för dörren.
Men åt andra sidan så har jag hittat något jag brinner över så starkt och kommer inte sluta kämpa för (karriärmässigt) trots motgångar så framtiden har endå en glimt av ljus. Men paranoid som jag alltid är och kommer alltid vara, så inbillar jag mig en hopplös dystopi som egentligen skiljer sig från vad jag kommer utsätta mig själv för. Förstår ni vad jag menar? Och det är ju mer än positivt! Jag kommer inte låta något hindra min framtid och mitt liv, för vet ni vad, man lever bara en gång!

(en stark förebild som faktiskt existerar bland oss är blondinbella, hennes driv för företagande var starkare än studierna och detta tar hon igen pararellt med sina företag idag, beundransvärt!)